Nolhaga koloniträdgårdar

Koloniområdet i Nolhaga har funnits sedan 1944. Det kom delvis till som ett led i folkhushållningen i andra världskrigets slutskede.

Småskalig odling, som den kan bedrivas i en koloniträdgård, är minst lika viktig idag. Men skälen är delvis andra.

Området med kolonilotter ägs av Alingsås kommun och Nolhaga koloniförening arrenderar det av kommunen mot en avgift.

Du måste bo i Alingsås kommun för att kunna ha en lott i Nolhaga.

En person kan endast inneha en kolonilott i Nolhaga koloniområde. Som innehavare av en kolonilott i Nolhaga är man medlem i föreningen. En kolonilott kan ha delat ägandeskap men lotten räknas enbart som ett medlemskap. Som kolonist är du medlem i Nolhaga koloniförening och den avgift du årligen betalar täcker medlems- och arrendeavgiften.

Idag finns det 169 kolonilotter i Nolhaga. Storleken på lotterna varierar mellan 200 och 750 kvadratmeter. På de flesta lotterna står en liten stuga och på flera finns också ett växthus.

Området har bara sommarvatten och på varje gata finns vattenposter med kommunalt vatten, som används för bevattning och som dricksvatten.

På Tvärgatan mellan lotterna 91 och 64 finns en anslagstavla och där står också en sommartoalett.

Koloniområdet är indelat i kvarter med huvudgator och tvärgator. Från början fanns det en festplats centralt i området, men när staden 1952 började planera ett reningsverk nere vid Mjörn sades kolonister upp.

Anläggandet av reningsverket startade 1956 och festplatsen iordningsställdes till kolonilotter. Dessutom fick man använda mark längs Parkgatan ned mot det så kallade tropikhuset.

För kolonisterna kom vatten under lång tid att stå högt på önskelistan. Området består av lätt sandjord, som lätt torkar ut. Det fanns tidigt en underdimensionerad vattenledning i norra delen av koloniområdet. Den gav inte så mycket vatten ifrån sig när det vattnades i den då omfattande Alingsås trädgård. Kolonisterna skickade många skrivelser till stadsfullmäktige Alingsås med böner om en bättre vattenledning, men fick inte så många svar. 1950 erbjöd sig föreningen att själv ordna vatten, men långbänken fortsatte. Föreningen beslutade på ett allmänt möte 1957 att själv lägga ner ledningar och man fick ett löfte från stadens myndigheter om att få material och anslutning till vattennätet, men arbetet fick kolonisterna själva utföra.

Text och foto A.-L. Gerdin

Ur protokollet vid drätselkammarens sammanträde den 6 maj 1943

Ett originalkontrakt från 1944